Nygifta Frun

Hann tyvärr inte skriva något igår, då jag jobbade flitigt hela dagen, sen hämtade jag sonen och då ville vi umgås och mysa lite när vi kom hem...

Ja då var man hemma igen, tänk att en Ålandskryssning går så fort... MEN, vi har ätit god mat, druckit lite gott och dansat... Haft jättekul, precis som alltid när vi åker. MEN, vet ni vad som hände...??? När vi då går av bussen här i stan, kliver ner i garaget som vi får låna av en god vän som har egna platser där till sitt företag (TACK Catrin!!), börjar packa in i bilen och jag skriker till: MIN MOBIL!!! Hade haft den legat på sätet medan vi åkte, när bussen stannade och jag klev av, så låg den naturligtvis kvar!!! Maken springer som en tok upp ur garaget, medan jag tar bilen och möter upp honom i gången, BUSSEN HAR REDAN ÅKT!!!! Som tur är har man stora öron (inte bildligt talat) så jag visste att nästa anhalt var 4 mil bort, o jag kan lova er att nu fick den här bilen visa vad den gick för, körde zick-zack mellan bilarna tills vi kom ut ur stan, ut på mototrvägen, ja där gick det ca 140-150 emellanåt... Åker av motorvägen, fortfarande går det rasande fort, ca 1-1,5 mil utanför stan får jag syn på BUSSEN!!! Jaha, då var det till att försöka komma om, mennej då, det kommer mötande trafik hela tiden. Sent omsider kommer vi om, maken hissar ner fönstret och jag gör likaså, ut med händerna, viftar och varningsblinkersen är på... Chauffören fattar ingenting till att börja med, utan försöker köra om oss... Då går jag ut o viftar ännu mer, skriker i bilen (tror ni chauffören hörde??? hualigen vad galen man blir av sånt här!!!hahahaha), o till sist går han sakta om o stannar... Jag tvärnitar och springer ur bilen, fram till dörren, han öppnar och jag frågar om det kanske ligger en mobil kvar på mitt säte (satt längst fram typ bredvid chauffören), då svarar den fåntratten att: "Ja, det är nåt som legat o ringt där"... För att göra en lång historia kort om hur otrevlig den där chauffören var så började det med att min make frågade om varför vi stannade o fikade 30 minuter i Strängnäs (som ni vet så vill man ju helst hem när man är på väg liksom...). Då svarar han väldigt flisigt att: "Därför att arbetstidslagen säger så..." Maken fråga om hur det är o funkar etc. och vad han svarar kommer jag inte riktigt ihåg, men han var allt annat än trevlig... Så när jag tar min mobil i bussen, så vänder jag mig mot resten av skaran där det sitter en gubbe som säger att det måste gått fort eller nåt liknande, ja svarar jag det gick i 150 emellanåt, men, säger jag och tittar på chauffören, du körde inte så dåligt du heller... Då klappar den lilla gubben händerna försiktigt... 
 TACK för det!!!


 
Bild: lånad från www.vikingline.se


Ja, nu har jag nästan skrivkramp, så jag återkommer senare...

 Ska passa på att ta itu med lite här hemma!!!

Kram på er!!!