9 januari 2008
Min älskade mormor Elna Maria Margaretha Larsson (alltid kallad Greta...)
Än idag minns jag den 9 januari 1978, ja dagen idag för 30 år sedan...
Jag var 11 år, inne på mitt 12:e... Det var en måndag... På lördagen hade min mormor ramlat ihop hemma på köksgolvet av att det "knäppte till så konstigt i huvudet" som hon sa till min morfar innan hon ramlade. Hon var då 58 år, inne på sitt 59:e... Hon föll i medvetslöshet och morfar, då 71 år, bar in henne till sängen, ringde ambulansen och till min mamma (hem till oss). mamma o pappa skjutsade mig och min bror till mina kusiner och körde som tokar in till sjukhuset. De la henne i respirator och de provade att kittla henne under fötterna och allt man tänkas kan, men hon reagerade inte på nånting. Hon låg i medvetslöshet i nästan två dygn, på måndagen den 9 januari ca kl.09.35 gick hon vidare till andra sidan. Jag glömmer det aldrig, jag var ute i trädgården och bara gick runt runt i en cirkel, mycket snö var det så det blev en rejäl gång kommer jag ihåg. Där gick jag med mössan i handen, jag kommer ihåg det som om det var igår och sen kommer någon ut, jag tror det var mammas bästa väninna som var hos oss då, och talar om vad som hänt och jag bara säger ett förtvivlat nej och fortsätter gå... Sen kommer jag inte ihåg mer av den dagen...
Den lördagen detta hände skulle min mormor kommit och hämtat mig och jag skulle ha tillbringat helgen hos dom, men på fredagen kände jag att sista helgen på jullovet så ville jag vara hemma. Till saken hör att jag var hos mormor o morfar i stort sett varje helg, jag hade massor av kompisar där och njöt av att vara på landet. Jag ringde mormor på fredagskvällen och frågade om det gjorde nåt, nej kära barn svarade mormor, inte gör det nåt... Hon skulle ha hämtat mig på lördagsmorgonen och sen skulle vi åkt o handlat på Ica och sen åkt hem till dom. Hade det nu blivit så, så hade jag nog inte suttit här och skrivit till er idag, då hade det nog hänt i bilen och vem vet vad som skulle hänt då??? Antagligen kört av vägen eller krockat med en mötande bil... Så det finns en mening med allt om ni frågar mig, jag tror det var enda gången jag ringde och sa till mormor att hon inte behövde hämta mig, under alla år.. Man kan ju fråga sig, varför just då???? 
Till mormor:
"Kommer du ihåg mormor, när jag kröp in i ert tält o åt frukost på Rossö, för sådär en 35 år sen??? Kommer du ihåg när morfar skulle lära mig att säga "faan" när jag var dryga 2 år gammal och jag sa "saan"... Kommer du ihåg när vi dansade kring den lilla julgranen i trä som var kanske 10 cm hög, bara du o jag, julen 1972??? Kommer du ihåg när du gjorde spagetti o köttfärssås och jag FICK äta med bara händerna, guuud vad snygg jag blev... Kommer du ihåg när jag vaknade kl.04.00 en natt, jag var kanske 5-6 år, kissnödig, du tog fram pottan och jag satte mig på den, o sa lite lillgammalt "vilka fina diner du har, mormor"
(= vilka fina gardiner du har, mormor!!!)????"
Ja du lilla mormor, om du visste vad jag saknar dig, önskar att du fått se och träffa min underbara son, honom skulle du älska, det vet jag... Önskar att du fått vara med på vårt bröllop pingstafton 2007... Önskar att du fått träffa min underbara make, som är det godaste som finns. Ja, det finns så många tillfällen då jag önskar att du och morfar varit med, och det tror jag du vet. Jag hoppas och tror att du hör mig när jag pratar med dig, vilket jag gör ganska ofta...
JAG ÄLSKAR DIG, MORMOR!!!!!
Din för alltid Cim...
Så idag ska jag åka till graven och tända marschaller för min mormor och lägga dit lite blommor, prata lite med henne och bara vara...
Ha en underbar dag, alla ni...
Varma kramisar
Cimsan
Blev tårögd av att läsa detta, tråkigt med din mormor verkligen! Men som du sa, jag tror också livet har en mening. Kram
Tillägg, Jag förlorade också min mormor för lite mer än 6 år sen, hon blev 68 år bara och dog pga sjukdom genom rökning. Jobbigt att förlora sina nära och kära!:(
Fia: Tack för din kommentar... Ja, det är fruktansvärt, man förstår inte. Jag begriper fortfarande inte att hon inte finns, fast det är 30 år sen... Massa kramar till dig!!!!!!
Usch då vännen...förstår om det är en jobbig dag...men som du skrev allt har nog en mening ändå!!
Tänker på dig!!
Och du *hihi* ska bli kul att få ha dig som lärare igen!!
Kram från Ulle
tack så mycket :Kramisar
ohh vad vackert du har skrivit om din mor-mor. Jag tror att en dag kommer vi alla åter att se på andra sidan. Att allt har en mening tror jag också på.
Kram på dig och jag önskar dig också en fin dag.
Väldigt fint srivet, blev riktigt tårögd. Tror som du, att det finns en mening med allt.
Kram på dig!
Så fint skrivet vännen, jag blev liksom alla andra alldeles tårögd.. kramar!
OJ vad fint du skiver !
Hoppas din dag har varit bra trots påminnelse..???
Pöss och Kram
kan bara hålla med de andra; jättefint skrivet. du och din mormor verkar ha haft ett speciellt förhållande till varandra, precis som jag och min mormor. min är tack och lov i livet och trots sina 83 år yngre i huvudet än flera av mina jämngamla kompisar. det säger inte så lite om henne. hon är mycket speciell och jag vill inte tänka på den dagen hon går över till andra sidan.
ha en trevlig kväll. kram!
Åh så fint skrivit! Blev verkligen tagen av dina ord!
Kram Sus
Man blir rörd av din text.
Jätte fint skrivet.
Kära väninna, visst finns det en mening med allt och SJÄLVKLART finns mormor med dig överallt.
Livet är trotsallt dödens väntrum, vi träffar alla de våra framöver. När vår tid är inne.
Vi får leva och njuta av dagen och varandra.
FÅNGA DAGEN.
Största kramen från mig!
